Spoilervarning!

Manuset till boken (fram till och med teateruppsättningen) var ursprungligen skrivet som filmmanus. Den väntar fortfarande på att filmatiseras…

Sockerbruket (eller sockerfabriken, som Emma kallar det) har utseendemässigt inspirerats av sockerbruket i Arlöv, som ligger mellan Malmö och Lund. Nuförtiden är det endast ett sockerraffinaderi. Tyvärr kommer verksamheten snart läggas ner. Du kan läsa mer om Arlövs sockerbruk här.

Boken utspelar sig i ett fiktivt brukssamhälle. Sockerbruk finns endast i södra Sverige och tillsammans med naturbeskrivningar kan boken antas utspela sig i Skåne.

Miljön kring farfars fotobutik är inspirerad av stadsdelen Nöden i Lund, med rosbuskar längs med kullerstensgatorna.

Emmas skola är till det inre inspirerad av Hagalidskolan i Staffanstorp (teateraulan och ”tjocktarmen”) och till det yttre inspirerad av Alléskolan i Landskrona.

Teateruppsättningen som Emmas skola genomför, är inspirerad av de föreställningar som sattes upp på Hjärups skola, under författarens uppväxt. På en vecka skulle en hel föreställning genomföras. Kaj spelade ett år Oden i en föreställning om Nordisk mytologi. Han har dock inga minnen av att någon kuliss ramlade ner på musikläraren eller att någon elev drog ner kalsongerna inför eleverna i aulan.

Pexocedin – giftet som Emma hittar i fabriken – är ett fiktivt ämne. Inspirationen till giftet kommer från debatten om neonikotinoider som du kan läsa mer om här.

Alla karaktärer i boken är fiktiva men många har inspirerats av personer som finns runtomkring författaren, eller som han på något sätt har mött. Några av karaktärerna har fått sina namn utifrån faktiska människor:

Josephin Nipke – konstnären som har skapat tavlan som tjuvarna försöker knycka – har fått sitt namn av den franska uppfinnaren Joseph Nicéphore Niépce. Joseph var den första person som lyckades framställa en varaktig bild, troligen 1825. Du kan läsa mer om honom här.

Farfars namn – Edwin – kommer från uppfinnaren Edwin H. Land som uppfann den första polaroidkameran, kring 1947. Du kan läsa mer om honom här.

Alfred – den äldre man som besöker farfars butik – har fått sitt namn från författarens son. Det är till samma person som boken är dedikerad, (med vänligt tillstånd från Astrid Lindgren AB)