Syftet med berättelsen är flera.
För det första har jag önskat skriva en historia som ett barn kan läsa själv, eller tillsammans med en vuxen. En berättelse som med ord och bild blir ett äventyr i vardagen.
Temat är något som alla barn kan känna igen sig i: viljan att få höra till och att ha vänner. Känslan av att inte alltid känna att man får vara med, utanförskap och längtan efter det som känns tryggt. Ledsamheten när saker förändras.
Vart fjärde barn i Sverige är med om att föräldrarna separerar. Ofta blir det bättre för barnet, ibland sämre. Men det är alltid en förändring. Genom Maltes ögon får vi uppleva hur det kan kännas, när ena föräldern flyttar och när verkligheten förändras. Hur kompisarna plötsligt inte finns och hur omgivningen inte längre är densamma. Malte upptäcker också att pappa inte är på samma sätt, som han var förut. Plötsligt vill pappa inte leka och han verkar vara ledsen. Det finns inte tid, på samma sätt som förut.
Vid varje separation hamnar vuxna i kris, större eller mindre. Livet förändras, förmörkas och krymper. Beslut behöver fattas, pressen ökar och vänskapskretsen testas. Att då, samtidigt, lyckas fortsätta vara den förälder man vill vara, är svårt. Att Maltes pappa lever i ett kaos av lådor och tvätthögar, och har fullt med vinflaskor under diskhon, är tecken på den smärta som bärs inombords.
I allt mörker, finns fantasin. Och i mörkret finns ljuset som rätt enkelt kan lysa upp nya vingliga stigar.
Med berättelsen vill jag visa på hopp, att det blir bättre. Ibland på oväntade sätt.
/ Kaj
