Idén till manuset kommer från en dialog som jag hade med min son för några år sedan. Vi gick längs med stranden en kall vinterdag, varpå han frågade mig:
– Pappa, om vi skulle få syn på en flaskpost där ute i havet, skulle du då hämta den åt mig?
-Klart jag skulle, svarade jag. En flaskpost hittar man inte ofta.
Utifrån detta pratade vi om flaskposter och jag berättade om hur jag själv kastade två flaskposter i havet som barn. Utifrån detta pratade vi om vad tråkigt det vore för ett barn, att göra en flaskpost, men att bo för långt ifrån havet.
Maltes brev i flaskposten. är en nästintill direkt kopia av det brev som jag själv skrev, när jag var i 5-årsåldern. ”Vill du ha en kompis?” plitade jag ner på pappret innan jag slängde flaskan i Malmös kanal. För där stod jag, i en storstad, med nyflyttad pappa och utan några kompisar. Jag minns min tvekan efter kastet – hade jag kanske råkat krossa flaskan mot stenarna i kanalen? Hade flaskan sjunkit? Skulle jag aldrig få en ny vän?

