Framtidskameran är min debutbok och fick därför ta tid att växa fram. Redan från första sidan ville jag att syftet med boken skulle vara att berätta om sorg och längtan, men satt i en kontext av spänning och äventyr.

Jag ville också utgå från ett vardagsobjekt, i det här fallet en gammal kamera, och låta den påverka världen runtomkring. ”Tänk om ett foto kan vara det mest värdefulla någonsin” – ja vad skulle hända då? Idag lever vi i digitala tider där vi fyller mobiltelefonen med tusentals bilder som vi aldrig printar ut, och vi lägger inte stor vikt vid att faktiskt planera det minne vi vill bevara. Vad händer då med Emma, som plötsligt har en begränsad tillgång till film?

Det huvudsakliga syftet med boken är dock det som identifierar mig som författare – det var att skriva en bok som passar för alla barn i ett klassrum, oavsett läserfarenhet eller preferens. Att skriva en bok med tydlig dramaturgi, där man som läsare åker med i en berg-och-dalbana av känslor och händelser, och där flera olika karaktärer får ta plats, var och en med sin egen historia.

Framtidskameran rymmer historier, som också är mina egna. Det är en uppgörelse med sådant som varit, och som kanske fortfarande är.